Aquila X-1
| Aquila X-1 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Örnen |
| Rektascension | 19t 11m 16,05720s[1] |
| Deklination | +00° 35′ 05,8767″[1] |
| Skenbar magnitud () | +15,783 ± 0,089[2] (J) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K4[3] |
| Variabeltyp | LMXB (Röntgenbinär)[4] |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: -1,797 ± 0,580[2] mas/år Dek.: -5,133 ± 0,578[2] mas/år |
| Parallax () | 0,1803 ± 0,2799[2] |
| Andra beteckningar | |
| 2MASS J19111604+0035058, 1RXS J191116.2+003504, V1333 Aquilae, Gaia DR3 4264296556603631872, Gaia DR2 4264296556603631872[2][5] | |
Aquilla X-1 (ofta förkortat till Aql X-1) är en dubbelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Örnen. Den har en skenbar magnitud av ca 15,78[2] (J) och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras.
Observation
Aquila X-1 är en binär röntgenstrålande stjärna med låg massa (LMXB) och den ljusstarkaste röntgenkällan i stjärnbilden Aquila. Den observerades först av satelliten Vela 5B som upptäckte flera utbrott från stjärnan mellan 1969 och 1976.[4] Dess optiska motsvarighet är variabel, så den fick namnet V1333 Aquilae enligt IAU-standarderna. Systemet är också värd för en neutronstjärna som samlar materia från en huvudseriestjärna av spektraltyp K4.[3] Binärens omloppsperiod är 18,9479 timmar.[6]
Neutronstjärnans strålningsflöde är något varierande på grund av nukleär fusion av det ansamlade heliumet på ytan.[7]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Aquila X-1, 17 juli 2024.
Noter
- 1 2 Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- 1 2 3 4 5 6 https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=Aql+X-1 Hämtad. 2025-04-26.
- 1 2 Mata Sánchez, D.; et al. (2017), "The donor of Aquila X-1 revealed by high-angular resolution near-infrared spectroscopy", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society Letters, 464 (1): L41 – L45, arXiv:1609.00392, Bibcode:2017MNRAS.464L..41M, doi:10.1093/mnrasl/slw172, S2CID 118355519.
- 1 2 Campana, S.; et al. (2013), "Mining the Aql X-1 long term X–ray light curve", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 432 (2): 1695–1700, arXiv:1304.4033, Bibcode:2013MNRAS.432.1695C, doi:10.1093/mnras/stt604, S2CID 118473178.
- ↑ "X Aql X-1". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2021-02-21.
- 1 2 Garcia, Michael R.; Callanan, Paul J.; McCarthy, John; Eriksen, Kristoffer; Hjellming, Robert M. (June 1999). "Aquila X-1 in Outburst and Quiescence". The Astrophysical Journal. 518 (1): 422–427. arXiv:astro-ph/9901075. Bibcode:1999ApJ...518..422G. doi:10.1086/307283. S2CID 14797125. Hämtad 22 oktober 2021.
- ↑ Mancuso, G. C.; Altamirano, D.; Méndez, M.; Lyu, M.; Combi, J. A. (2021), "Drifts of the marginally stable burning frequency in the X-ray binaries 4U 1608–52 and Aql X–1", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 502 (2): 1856–1863, arXiv:2102.01181, doi:10.1093/mnras/stab159
