56 Aquilae
| 56 Aquilae | |
| |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Örnen |
| Rektascension | 19t 54m 08,27613s[1] |
| Deklination | -08° 34′ 27,1674″[1] |
| Skenbar magnitud () | 5,79,[2] 5,79 (V)[3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K5 III[4] |
| U–B | +2,00[2] |
| B–V | +1,664 ± 0,006[5] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -49,5 ± 2,9[6] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 6,737 ± 0,258[1] mas/år Dek.: -18,578 ± 0,151[1] mas/år |
| Parallax () | 5,6650 ± 0,1739[1] |
| Avstånd | 580 ± 20 lå (177 ± 5 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,68[7] |
| Detaljer | |
| Radie | 41,7+2,0-2,6[1] R☉ |
| Luminositet | 391 ± 14[1] L☉ |
| Temperatur | 3 972+130-91[1] K |
| Andra beteckningar | |
| IRAS 19514-0842[8], HD 188154[8], 2MASS J19540828-0834272[8], HIP 97928[8], HR 7584[8], SAO 143894[8], GSC 05725-02836[8], CCDM J19541-0834A[8], GC 27546[8], GCRV 12240[8], HIC 97928[8], IDS 19487-0850 A[8], IRC -10526[8], PPM 203417[8], RAFGL 5441S[8], TYC 5725-2836-1[8], UBV 16934[8], WDS J19541-0834A[8], YZ 98 6968[8], WEB 17230[8], Gaia DR2 4195316706052413568[8], 56 Aql, Gaia DR3 4195316706052413568[8], TIC 238138637[8], BDS 9697 A[8] och UBV M 24247[8][3][9] | |
56 Aquilae, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna[10] belägen i den södra delen av stjärnbilden Örnen. Den har en skenbar magnitud på ca 5,79[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 5,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 580 ljusår (ca 177 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -50 km/s[6] och beräknas komma så nära solen som 222 ljusår om ca 3,3 miljoner år.
Egenskaper
Primärstjärnan 56 Aquilae är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K5 III,[4] som förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Den har en radie som är ca 42[1] solradier och utsänder ca 391[1] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 4 000 K.[4]
56 Aquilae är en parstjärna,[11] men verkar inte vara en gravitationellt förbunden dubbelstjärna.[10] Det är en av de dubbelstjärnor som beskrivs i amiral William Henry Smyth arbete från 1864, Sidereal Chromatics.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 56 Aquilae, 12 februari 2021.
Noter
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- 1 2 3 Nicolet, B. (1978), "Photoelectric photometric Catalogue of homogeneous measurements in the UBV System", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 34: 1–49, Bibcode:1978A&AS...34....1N.
- 1 2 ”Basic data: V* 56 Aql – Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=56+Aql&submit=SIMBAD+search. Läst 30 juli 2019.
- 1 2 3 Houk, N.; Swift, C. (1999), "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD Stars", Michigan Spectral Survey, 5, Bibcode:1999MSS...C05....0H.
- ↑ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=97928. Läst 30 juli 2019.
- 1 2 Wilson, Ralph Elmer (1953), General Catalogue of Stellar Radial Velocities, Washington: Carnegie Institution of Washington, Bibcode:1953GCRV..C......0W.
- ↑ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 SIMBAD Astronomical Database.[källa från Wikidata]
- ↑ "56 Aql". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-08-01.
- 1 2 Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ↑ James, Andrew, The application of Admiral Smyth's "Sidereal Chromatics", archived from the original on 2009-10-26, hämtad 2007-12-22.

