HD 179821

HD 179821
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildÖrnen
Rektascension19t 13m 58,61s[1]
Deklination+00° 07′ 31,9″[1]
Skenbar magnitud ()+8,19[2] (7,83 - 8,23)[3]
Stjärntyp
SpektraltypG4 0-Ia[4] (G5 Ia - K4 I)[3]
B–V+1,504[2]
VariabeltypHalvregelbunden variabel[3]
Astrometri
Radialhastighet ()81,8 ± 3,7[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -0,090[1] mas/år
Dek.: -3,494[1] mas/år
Parallax ()0,1893 ± 0,0206[1]
Avståndca 17 000 lå (ca 5 300 pc)
Absolut magnitud ()-8,9[6][7] eller -5,7[5]
Detaljer
Massa19 - 30[5][8] M☉
Radie400 - 450[9] R☉
Luminositet126 000[9] - 295 000[7] L☉
Temperatur4 898 - 6 761 (6 000 - 8 000)[9] K
Metallicitet0,0[7] dex
Andra beteckningar
HD 179821, AG+00 2316, AKARI-IRC-V1 J1913586+000730, AKARI-FIS-V1 J1913584+000728, BD-00 3679, GSC 00463-03866, HIC 94496, HIP 94496, IRAS 19114+0002, 2MASS J19135861+0007319, MSX6C G035.6204-04.9552, PN G035.6-04.9, PPM 167435, RAFGL 2343, SAO 124414, TYC 463-3866-1, UCAC3 181-209259, uvby98 100179821, V1427 Aquilae, WISEA J191358.63+000732.6, WISE J191358.61+000732.0, Gaia DR2 4264026012336768000, Gaia DR3 4264026012336768000, Gaia DR1 4264026008007864192[10]

HD 179821 eller V1427 Aquilae, är en stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Örnen. HD 179821 är antingen en poströd superjätte, gul hyperjätte eller en post-AGB gul superjättestjärna, omgiven av ett fristående stoftskal. Det är en halvregelbunden variabel som närmar sig slutet av sin livstid. Den har en skenbar magnitud av ca 8,19[2] och kräver en handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,189[1] mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 17 000 ljusår (ca 5 300 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 82 km/s.[5]

HD 179821 Foto: Hubble Legacy Archive

Upptäckt

HD 179821 katalogiserades först som en omärklig stjärna av 8:e magnituden i början av 1900-talet.[11] Den listades senare som en spektral standard G4 0-Ia, vilket anger en mycket ljusstark stjärntyp som nu är känd som en hyperjätte.[12]

Den ansågs först anmärkningsvärd för dess överskott av infraröd strålning och dubbeltoppade spektrala energifördelning i det infraröda spektret.[13] Dessa ansågs vara tecken på omgivande stoft och HD 179821 identifierades som en möjlig protoplanetarisk nebulosa.[14] Variabilitet upptäcktes också.[15]

Högupplösta spektroskopiska studier och moderna rymdbaserade observationer har avslöjat en ovanlig kemisk sammansättning och ett ihåligt sfäriskt stoftskal, men har inte helt löst om HD 179821 är en mycket lysande gul hyperjätte eller en svagare post-AGB-stjärna med lägre massa.[8]

Observationer

HD 179821 har ett kallt lossat stoftskal som har studerats med  rymdteleskopet Hubble. Skalet är ungefär cirkulärt till formen, har en innerdiameter på ~3,3 bågsekunder motsvarande 20 000 AE vid ett avstånd av 6 000 parsec, och en ytterdiameter på 5,7 bågsekunder eller mer, med stjärnan 0,35 bågsekund från skalets centrum. Den nuvarande massförlusten är låg, men under skalets bildning beräknas den ha varit 4 × 10−4 solmassa/år, en exceptionellt hög hastighet som är jämförbar med den för den arketypiska OH/IR röda superjätten, VY Canis Majoris.[15] Liksom sin konstellationsgranne och även hyperjättestjärnan IRC +10420, är den omgiven av en utsträckt reflektionsnebulosa. Upptäckt vid nära IR-våglängd anger detta en massiv stjärna[16] och, precis som med reflektionsnebulosan kring IRC +10420, kan den maskera en stjärna som är varmare än den givna G5-spektraltypen.[17]

Det är det som bidrar till en dubbeltoppad spektral energifördelning.[18] Det uppskattas att stjärnan har förlorat cirka 10 procent av dess initiala massa efter att ha varit en röd superjättestjärna för bara 1 600 år sedan,[15] och är en trolig supernovakandidat.[19]

Avståndet uppskattades en gång till cirka 6 000 parsecs. Den har en hög ljusstyrka på mellan 1,26 × 105 och 2,95 × 105 gånger solens och en radie på mellan 400 och 450 solradier.[20][11] Den har en hög radiell hastighet på +100 km/s.[21] Enligt studier av Jura et al (2001) kan stjärnan explodera som en supernova under de kommande 100 000 åren.

Variabilitet

Ljuskurva i blåa bandet för HD 179821, plottad från Arkhipova et al. (2001)[22]

HD 179821 är en halvregelbunden variabel stjärna med variabelbeteckning V1427 Aquilae. Mellan 1899 och 1989 varierade dess fotografiska skenbara magnitud oregelbundet mellan omkring magnituden 9 och 10, även om täckningen inte är fullständig och några större variationer kan ha missats. Den varierade sedan med högst 0,1 magnitud fram till 2009, vid en visuell magnitud runt 8,1.[9]

Stjärnans färg förändrades märkbart så att variabiliteten vid olika våglängder inte är konsekvent. I allmänhet blev stjärnan blåare från 1899 till 1990, och sedan rödare igen. Färgförändringarna återspeglar sannolikt förändringar i den effektiva temperaturen och förmodligen underliggande evolutionära trender hos stjärnan, som utför en blå slinga mellan temperaturer på 4 000 till 8 000 K.[9] Pulseringar under en stor del av denna tid inträffade med en ungefärlig period på 100 till 150 dygn, även om denna ökade till 250 dygn mellan 2010 och 2017, vilket förväntas för stjärnor som minskar i temperatur.[9] När den är som kallast har spektraltypen registrerats som K4,[3] medan den 2007 var nära dess hetaste tillstånd och klassificerades som F7.[23]

Kemisk sammansättning

Den kemiska sammansättningen av stjärnan skiljer sig från den hos andra gula superjättestjärnor. Stjärnan har måttligt metallunderskott[16] och huvudämnena som finns i stjärnan (förutom väte och helium) är syre, kol och kväve. Molekyler som väteisocyanid, svavelmonoxid och HCO+ har upptäckts i stjärnans omgivande hölje. Dessa molekyler kan vara resultatet av en aktiv fotokemi, genererad av UV-fotoner som sänds ut av den centrala stjärnan när den värms upp, eller kan produceras i stötar.[18]

Kontrovers

Medan de flesta författare anser att HD 179821 är en varm hyperjättestjärna[24] tror andra att den faktiskt är en protoplanetär nebulosa eller en mindre stjärna efter-AGB på ett avstånd av 1 kiloparsec (3 200 ljusår).[25] I så fall skulle stjärnans ljusstyrka och radie vara mycket lägre, cirka 16 000 gånger solens och 60 till 80 solradier, och dess initiala massa skulle vara lika med solens nuvarande massa.[9][8]

Denna diskrepans uppstår eftersom dess avstånd var för stort för att kunna mätas med parallax före Gaia-uppdraget och den har vissa egenskaper hos både en gul hyperjätte och en protoplanetär nebulosa/Post-AGB-stjärna.[6][8] Gaia Data Release 3 ger en parallax på 0,19  mas innebär ett avstånd runt 5300 parsec.[1]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 179821, 7 oktober 2024..
  • Juraj Zverko; Jozef Ziznovsky; Saul J. Adelman; Werner W. Weiss (25 April 2005). The A-Star Puzzle (IAU S224). Cambridge University Press. sid. 390–. ISBN 978-0-521-85018-6 
  • (2009) "Biggest, Baddest, Coolest Stars". {{{booktitle}}} 412: 17. 

Noter

  1. 1 2 3 4 5 6 7 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  2. 1 2 3 Høg, E.; Fabricius, C.; Makarov, V. V.; Urban, S.; Corbin, T.; Wycoff, G.; Bastian, U.; Schwekendiek, P.; Wicenec, A. (2000). "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars". Astronomy and Astrophysics. 355: L27. Bibcode:2000A&A...355L..27H. doi:10.1888/0333750888/2862. ISBN 0333750888.
  3. 1 2 3 4 Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
  4. ↑ Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373. S2CID 123149047.
  5. 1 2 3 4 Parthasarathy, M.; Jasniewicz, G.; Thěvenin, F. (2019). "Correction to: The puzzling high velocity G5 supergiant star HD 179821: New insight from Gaia DR2 data". Astrophysics and Space Science. 364 (2): 25. arXiv:1901.08995. Bibcode:2019Ap&SS.364...25P. doi:10.1007/s10509-019-3512-5. S2CID 119427229.
  6. 1 2 Reddy, B. E.; Hrivnak, Bruce J. (April 1999). "Spectroscopic Study of HD 179821 (IRAS 19114+0002): Proto–Planetary Nebula or Supergiant?". The Astronomical Journal. 117 (4): 1834–1844. Bibcode:1999AJ....117.1834R. doi:10.1086/300815.
  7. 1 2 3 Klochkova, V. G. (2019). "Unity and Diversity of Yellow Hypergiants Family". Astrophysical Bulletin. 74 (4): 475–489. arXiv:1911.09387. Bibcode:2019AstBu..74..475K. doi:10.1134/S1990341319040138. S2CID 208202411.
  8. 1 2 3 4 Ferguson, Brian A.; Ueta, Toshiya (March 2010). "Differential Proper-motion Study of the Circumstellar Dust Shell of the Enigmatic Object, HD 179821". The Astrophysical Journal. 711 (2): 613–618. arXiv:1001.3135. Bibcode:2010ApJ...711..613F. doi:10.1088/0004-637X/711/2/613. S2CID 119199893.
  9. 1 2 3 4 5 6 7 van Genderen, A. M.; Lobel, A.; Nieuwenhuijzen, H.; Henry, G. W.; De Jager, C.; Blown, E.; Di Scala, G.; Van Ballegoij, E. J. (2019). "Pulsations, eruptions, and evolution of four yellow hypergiants". Astronomy and Astrophysics. 631: A48. arXiv:1910.02460. Bibcode:2019A&A...631A..48V. doi:10.1051/0004-6361/201834358. S2CID 203836020.
  10. ↑ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+179821. Hämtad 2025-04-27.
  11. 1 2 Cannon, Annie J.; Pickering, Edward C. (1918). "The Henry Draper catalogue 0h, 1h, 2h, and 3h". Annals of Harvard College Observatory. 91: 1. Bibcode:1918AnHar..91....1C.
  12. ↑ Keenan, P. C.; Yorka, S. B. (1988). "1988 Revised MK Spectral Standards for Stars GO and Later". Bulletin d'Information du Centre de Données Stellaires. 35: 37. Bibcode:1988BICDS..35...37K.
  13. ↑ Pottasch, S. R.; Parthasarathy, M. (1988). "The far-infrared (IRAS) excess in luminous F-G stars". Astronomy and Astrophysics. 192: 182. Bibcode:1988A&A...192..182P.
  14. ↑ Arkhipova, V. P.; Ikonnikova, N. P.; Noskova, R. I. (1993). "The variability of four yellow supergiants - Possible protoplanetary objects". Astronomy Letters. 19: 169. Bibcode:1993AstL...19..169A.
  15. 1 2 3 Jura, M.; Werner, M. W. (10 November 1999). "The Detached Dust Shell around the Massive Star HD 179821". The Astrophysical Journal. 525 (2): L113 – L116. Bibcode:1999ApJ...525L.113J. doi:10.1086/312344. PMID 10525467. S2CID 8625560.
  16. 1 2 Szczerba, R.; Górny, S.K. (31 August 2001). Post-AGB Objects as a Phase of Stellar Evolution. Springer. pp. 315–. ISBN 978-0-7923-7145-8.
  17. ↑ Nordhaus, J.; Minchev, I.; Sargent, B.; Forrest, W.; Blackman, E. G.; De Marco, O.; Kastner, J.; Balick, B.; Frank, A. (August 2008). "Towards a spectral technique for determining material geometry around evolved stars: application to HD 179821". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 388 (2): 716–722. arXiv:0801.2978. Bibcode:2008MNRAS.388..716N. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13428.x. S2CID 17468700.
  18. 1 2 Josselin, E.; Lèbre, A. (2001). "Probing the post-AGB nature of HD 179821". Astronomy and Astrophysics. 367 (3): 826. Bibcode:2001A&A...367..826J. doi:10.1051/0004-6361:20000496.
  19. ↑ Jura, M.; Velusamy, T.; Werner, M. W. (20 July 2001). "What Next for the Likely Presupernova HD 179821?". The Astrophysical Journal. 556 (1): 408–416. arXiv:astro-ph/0103282. Bibcode:2001ApJ...556..408J. doi:10.1086/321553. S2CID 18053762.
  20. ↑ Hrivnak, Bruce J.; Kwok, Sun; Volk, Kevin M. (1989). "A study of several F and G supergiant-like stars with infrared excesses as candidates for proto-planetary nebulae". Astrophysical Journal. 346: 265. Bibcode:1989ApJ...346..265H. doi:10.1086/168007.
  21. ↑ Wing, Robert F. (31 July 2000). The Carbon Star Phenomenon. Springer. pp. 231–. ISBN 978-0-7923-6346-0.
  22. ↑ Arkhipova, V. P.; Ikonnikova, N. P.; Noskova, R. I.; Sokol, G. V.; Shugarov, S. Yu. (March 2001). "Light variations in the candidate for protoplanetary objects HD 179821=V1427 Aql in 1899–1999". Astronomy Letters. 27 (3): 156–162. Bibcode:2001AstL...27..156A. doi:10.1134/1.1351559. S2CID 119759129. Hämtad 22 oktober 2021.
  23. ↑ Suárez, O.; García-Lario, P.; Manchado, A.; Manteiga, M.; Ulla, A.; Pottasch, S. R. (2006). "A spectroscopic atlas of post-AGB stars and planetary nebulae selected from the IRAS point source catalogue". Astronomy and Astrophysics. 458 (1): 173. arXiv:astro-ph/0608080. Bibcode:2006A&A...458..173S. doi:10.1051/0004-6361:20054108. S2CID 16719800.
  24. ↑ Teyssier, D.; Quintana-Lacaci, G.; Marston, A. P.; Bujarrabal, V.; Alcolea, J.; Cernicharo, J.; Decin, L.; Dominik, C.; Justtanont, K.; De Koter, A.; Melnick, G.; Menten, K. M.; Neufeld, D. A.; Olofsson, H.; Planesas, P.; Schmidt, M.; Soria-Ruiz, R.; Schöier, F. L.; Szczerba, R.; Waters, L. B. F. M. (September 2012). "Herschel/HIFI observations of red supergiants and yellow hypergiants. I. Molecular inventory". Astronomy and Astrophysics. 545: A99. arXiv:1208.3143. Bibcode:2012A&A...545A..99T. doi:10.1051/0004-6361/201219545. S2CID 6602462. A99.
  25. ↑ Kipper, Tõnu (2008). "Optical Spectroscopy of a Post-AGB Star HD 179821 (V1427 Aql)". Baltic Astronomy. 17: 87–102. Bibcode:2008BaltA..17...87K.