V1339 Aquilae
| V1339 Aquilae | |
| |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Örnen |
| Rektascension | 19t 50m 17,47881s[1] |
| Deklination | +07° 54′ 08,6936″[1] |
| Skenbar magnitud () | +6,22[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B2.5 IVe[1] |
| U–B | -0,7 |
| B–V | -0,08[3] |
| Variabeltyp | Be-stjärna[1] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +30,10[1] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -1,753 ± 0,033[1] mas/år Dek.: -3,171 ± 0,026[1] mas/år |
| Parallax () | 1,5275 ± 0,0369[1] |
| Avstånd | ca 1 700 lå (ca 500 pc) |
| Absolut magnitud () | -2,13[3] |
| Detaljer | |
| Massa | 13,0[4] M☉ |
| Radie | 7,7[4] R☉ |
| Temperatur | 23 310[4] K |
| Andra beteckningar | |
| HD 187567, AG+07 2766, AKARI-IRC-V1 J1950174+075408, ALS 14703, BD+07 4252, CCDM J19503+0754AB, GSC 01058-00252, HIC 97607, HIP 97607, HR 7554, IRAS 19478+0746, 2MASS J19501748+0754087, PPM 168764, SAO 125116, TD1 25524, TYC 1058-252-1, uvby98 100187567, V1339 Aquilae, WDS J19503+0754AB, WISEA J195017.46+075408.5, WISE J195017.46+075408.6, Gaia DR3 4298219483910765824, Gaia DR1 4298219479596939648, Gaia DR2 4298219483910765824[1] | |
V1339 Aquilae eller HD 187567, är en spektroskopisk dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Örnen bara 8 bågsekunder från mitten av den öppna stjärnhopen NGC 6828.[5] Den har en skenbar magnitud av ca 6,22[2] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt "General Catalogue of Variable stars" på ca 1,53[1] mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 1 700 ljusår (ca 500 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 30 km/s.[1]
Observation
V1339 Aquilae upptäcktes 1925 av P.W. Merrill, M.L. Humason och C.G. Burwell vara en Be-stjärna.[6] Stjärnans variabilitet upptäcktes 1966 av A.W.J. Cousins, R. Lake och R.H. Stoy,[7] och på grund av detta fick den 1979 dess variabelbeteckning, V1339 Aquilae.[8]
Egenskaper

Primärstjärnan i V1339 Aquilae är en blå underjättestjärna av spektralklass B2.5 IVe[6] och en Be-stjärna. Den har en massa av ca 13[4] solmassor, en radie av ca 7,7[4] solradier och har en effektiv temperatur av ca 23 300[4] Stjärnans binära natur upptäcktes 1983 genom fläckinterferometri vid Kitt Peak 4-metersteleskop. Vid tiden för dessa fläckobservationer var stjärnorna separerade med 0,057 bågsekunder.[10]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V1339 Aquilae, 22 mars 2025.
Noter
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+187567. Hämtad 2025-04-21.
- 1 2 "General Catalogue of Variable stars". General Catalogue of Variable stars. Lomonosov Moscow State University. Hämtad 27 augusti 2024.
- 1 2 https://www.universeguide.com/star/97607/v1339aquilae. Hämtad 2025-04-21.
- 1 2 3 4 5 6 Catanzaro, G. (2013). "Spectroscopic atlas of Hα and Hβ in a sample of northern Be stars". Astronomy & Astrophysics. 550: 18. arXiv:1212.6608. Bibcode:2013A&A...550A..79C. doi:10.1051/0004-6361/201220357. A79.
- ↑ Zejda, M.; Paunzen, E.; Baumann, B.; Mikulášek, Z.; Liška, J. (December 2012). "Catalogue of variable stars in open cluster fields" (PDF). Astronomy & Astrophysics. 548: A97 – A102. arXiv:1211.1153. Bibcode:2012A&A...548A..97Z. doi:10.1051/0004-6361/201219186. Hämtad 27 augusti 2024.
- 1 2 Merrill, Paul W.; Humason, Milton L.; Burrell, Cora G. (June 1925). "Discovery and Observations of Stars of Class Be". Astrophysical Journal. 61: 389–417. Bibcode:1925ApJ....61..389M. doi:10.1086/142899. Hämtad 27 augusti 2024.
- ↑ Cousins, A. W. J.; Lake, R.; Stoy, R. H. (1966). "Photoelectric magnitudes and colours of southern stars, II". Royal Observatory Bulletins. 121 (121): 1. Bibcode:1966RGOB..121....1C. Hämtad 27 augusti 2024.
- ↑ Kholopov, P. N.; Kukarkina, N. P.; Perova, N. B. (April 1979). "64th Name-List of Variable Stars" (PDF). Information Bulletin on Variable Stars. 1581 (1581): 1–8. Bibcode:1979IBVS.1581....1K. Hämtad 27 augusti 2024.
- ↑ EAS (1997). "The HIPPARCOS and TYCHO catalogues". Astrometric and Photometric Star Catalogues Derived from the ESA Hipparcos Space Astrometry Mission. ESA SP Series. 1200. Noordwijk, Netherlands: ESA Publications Division. Bibcode:1997ESASP1200.....E. ISBN 9290923997. Hämtad 15 oktober 2022.
- ↑ McAlister, Harold A.; Hartkopf, William I. H.; Hutter, Donald J.; Franz, Otto G. (March 1987). "ICCD Speckle Observations of Binary Stars. II. Measurements During 1982 -1985 from the Kitt Peak 4 m Telescope". Astronomical Journal. 93: 688–777. Bibcode:1987AJ.....93..688M. doi:10.1086/114353. Hämtad 27 augusti 2024.

