Ernst von Born
| Ernst von Born | |
Ernst von Born, 30 mars 1940. | |
| Född | 24 augusti 1885 Pernå, Finland |
|---|---|
| Död | 7 juli 1956 (70 år) Lovisa |
| Medborgare i | Finland och Storfurstendömet Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet |
| Sysselsättning | Politiker[1], advokat |
| Befattning | |
| Ledamot av Finlands riksdag[2] Finlands justitieminister (1944)[3] | |
| Politiskt parti | |
| Svenska folkpartiet i Finland | |
| Föräldrar | Viktor Magnus von Born |
| Utmärkelser | |
| Frihetskorsets 2. klass[4] Kommendör av Nordstjärneorden[4] Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[5] Kommendör av 1. klass av Vasaorden[5] Kommendör av Vasaorden[4] Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden[4] Storkorset av Finlands Lejons orden[4] Frihetskorsets 4. klass[4] Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden[5] | |
| Redigera Wikidata | |
Ernst Viktor Lorentz von Born, född 24 augusti 1885 på Sarvlax i Pernå, död 7 juli 1956 i Lovisa var en finländsk friherre, jurist, godsägare och politiker. Han var en medlem av Svenska Folkpartiet och dess ordförande 1934–1945 och 1955–1956, samt en framträdande försvarare av den svenska kulturen i Finland. Han var riksdagsman 1919–1954 och innehade flera ministerposter, bland annat som inrikesminister 1931–1932 och 1939–1941. År 1944 var han justitieminister och tjänstgjorde som tillförordnad statsminister efter att statsminister Antti Hackzell drabbats av slaganfall under vapenstilleståndsprocessen med Sovjetunionen.
Biografi
Tidiga år
Ernst von Born var son till Viktor Magnus von Born och Hulda Augusta, född Berndtson, dotter till Fredrik Berndtson. von Borns mor dog när han var fem år gammal och hans far gifte om sig med Clara Grafström. Våren 1900 flyttade familjen till Helsingfors och han började i Svenska normallyceums femte klass. Han avlade studentexamen 1904. Året före hade hans far blivit landsförvisad, men han kunde återvända 1905 efter storstrejken.[6]
Han inledde studier i juridik vid Helsingfors universitet 1904. Under studietiden var han aktiv i Nyländska avdelningen (senare Nylands Nation), bland annat som protokollist.[6] Han avlade högre rättsexamen 1909, auskulterade vid Åbo hovrätt och erhöll titeln av vicehäradshövding 1912 och verkade som praktiserande jurist till 1913. Samma år var han politieborgmästare i Helsingfors och dömdes på denna post för brott mot den så kallade likställighetslagen och satt 1915 tre månader i Krestyfängelset i Petrograd. Han övertog följande år fädernegodset Stor-Sarvlax i Pernå, där han var ordförande i kommunalfullmäktige och kommunalstämman 1918–1945.
Politisk karriär
Under inbördeskriget var von Born aktiv i skyddskårsrörelsen och deltog på de vitas sida. I mars anslöt han sig till jägarbataljonen Thesleff, som leddes av överstelöjtnant Wilhelm Thesleff. Han deltog i april och maj i bataljonens operationer och blev därefter juridiskt biträde åt den tyske kommendören i Lovisa och verkade samtidigt som kretschef för den lokala skyddskåren.[6]
Inom den finska rikspolitiken väckte von Borns rakryggade uppträdande respekt även bland politiska motståndare. I lantdagsvalet hösten 1917 ställde han upp som obunden kandidat på Svenska Folkpartiets lista; han fick drygt 5 000 röster som gav honom platsen som förste suppleant. I frågan om statsformen var von Born monarkist och stödde general Mannerheim i presidentvalet 1919, där K. J. Ståhlberg avgick med segern.[6]
Han var riksdagsman 1919–1954 och vid flera tillfällen medlem av Finlands regering. År 1922 motsatte han sig den så kallade Lex Kallio(fi), en lag som förpliktade staten och kommunerna att ge jordlösa möjlighet att förvärva egen mark på förmånliga villkor. Som följd av sin kamp mot lagförslaget var von Born en av initiativtagarna till Finlands svenska jordägarförbund, som bildades sommaren 1922. Han ingick också i dess styrelse.
Som inrikesminister under de oroliga åren 1931–1932 upprätthöll han med kraft den lagliga ordningen mot Lapporörelsen. Han blev under dessa år en hatad man på högerextremistiskt håll, och misslyckade försök gjordes att kidnappa honom.[6] Han valdes till elektor vid alla mellankrigs elektorval, alltså 1925, 1931 och 1937. Han verkade igen som inrikesminister 1939–1941.[7] Under fortsättningskriget anslöt han sig till fredslinjen. Under 1944 var han justitieminister. Men när statsminister Antti Hackzell drabbades av slaganfall under vapenstilleståndsprocessen i september fick von Born, som var äldst i regeringen, hoppa in som tillförordnad statsminister under två dramatiska veckor då han alltså fick huvudansvaret för denna process. Det sista han gjorde i sin roll som justitieminister var att ge amnesti till 700 personer som dömts eller fängslats för landsförräderi.
Övriga engagemang
Ernst von Born framstod också som en försvarare av den svenska kulturen i mellankrigstidens Finland. 1932–1935 var han ordförande i Svenska folkpartiets riksdagsgrupp och 1934–1945 och 1955–1956 partiets ordförande. Han var också ordförande för Svenska Finlands folkting 1944 och 1951. År 1933 verkade han som korresponderande ledamot av den Sverigebaserade Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet. Han var medlem av Östra Nylands tidnings- och tryckeri Ab:s styrelse från 1938, och dess ordförande från 1946. Han utgav även många skrifter med inlägg i debatten om språkfrågan och informativa memoarer. Hans änka skådespelerskan Alix Ellen Toivi von Born, född Selin (1895–1976), testamenterade Storsarvlax egendom till Svenska kulturfonden.[8]
År 1954 promoverades von Born till hedersdoktor i juridik vid Helsingfors universitet. von Born var också ordförande för Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap 1926–1956, Finlands svenska landskommuners förbund och Svenska lantbrukssällskapens i Finland förbund från 1937.[6]
Bibliografi
- Den svenska nationaliteten i Finland (ertillsammans med G. Nikander, 1921)
- ”Lex Kallio” (1923)
- Den nuvarande språklagstiftningen i Finland (1924)
- Aktuella svenskhetsfrågor (1927)
- Svensk riksdagspolitik (1931)
- Kring presidentvalet (1937)
- Levnadsminnen (1954).
Utmärkelser
Frihetskorsets 2. klass[4]
Kommendör av Nordstjärneorden[4]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[5]
Kommendör av 1. klass av Vasaorden[5]
Kommendör av Vasaorden[4]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden[4]
Storkorset av Finlands Lejons orden[4]
Frihetskorsets 4. klass[4]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden[5]
Litteratur
- Göran Stjernschantz: Ernst von Born. Den siste hövdingen.(1984.)
Referenser
Noter
- ↑ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 910305, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt lexikon för Finland: 741.[källa från Wikidata]
- ↑ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 910305.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 741.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 Kuka kukin on 1954, Otava, 1954, s. 77, läs online.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 ”Born, Ernst”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4194-1416928956800
- ↑ ”Minister Ernst von Born”. Statsrådet. https://valtioneuvosto.fi/sv/ministrar/-/min/ernst-von-born. Läst 26 februari 2026.
- ↑ Ernst von Born i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Externa länkar
- Sarvlaks arkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland
- ”Born, Ernst”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4194-1416928956800
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
