Lusorisk attityd
Lusorisk attityd är den psykologiska attityd som krävs av en spelare när denne går in i leken eller spelet i ett spel.[1] Att inta en lusorisk attityd innebär att acceptera ett spels godtyckliga regler, även om dessa regler ofta gör upplevelsen mer utmanande, för att möjliggöra den spelupplevelse som därigenom uppstår.[2]
Begreppet myntades av Bernard Suits i boken The Grasshopper: Games, Life and Utopia,[1] som först publicerades 1978, där Suits definierar spelande som ”det frivilliga försöket att övervinna onödiga hinder”.[2] Han ger också en mer fullständig definition:
- ”Att spela ett spel är att försöka uppnå ett specifikt tillstånd [prelusoriskt mål], genom att endast använda medel som tillåts av reglerna [lusoriska medel], där reglerna förbjuder användningen av effektivare medel till förmån för mindre effektiva medel [konstitutiva regler], och där reglerna accepteras just därför att de möjliggör en sådan aktivitet [lusorisk attityd].”[2]
Till exempel, när två personer spelar penn-och-papper-spelet hänga gubbe, försöker de komma fram till samma ord genom konstruerade medel och accepterar därmed den lusoriska attityd som spelets regler kräver.