Lusorisk attityd

Lusorisk attityd är den psykologiska attityd som krävs av en spelare när denne går in i leken eller spelet i ett spel.[1] Att inta en lusorisk attityd innebär att acceptera ett spels godtyckliga regler, även om dessa regler ofta gör upplevelsen mer utmanande, för att möjliggöra den spelupplevelse som därigenom uppstår.[2]

Begreppet myntades av Bernard Suits i boken The Grasshopper: Games, Life and Utopia,[1] som först publicerades 1978, där Suits definierar spelande som ”det frivilliga försöket att övervinna onödiga hinder”.[2] Han ger också en mer fullständig definition:

”Att spela ett spel är att försöka uppnå ett specifikt tillstånd [prelusoriskt mål], genom att endast använda medel som tillåts av reglerna [lusoriska medel], där reglerna förbjuder användningen av effektivare medel till förmån för mindre effektiva medel [konstitutiva regler], och där reglerna accepteras just därför att de möjliggör en sådan aktivitet [lusorisk attityd].”[2]

Till exempel, när två personer spelar penn-och-papper-spelet hänga gubbe, försöker de komma fram till samma ord genom konstruerade medel och accepterar därmed den lusoriska attityd som spelets regler kräver.

Se även

Referenser

  1. 1 2 Salen, Katie; Zimmerman, Eric (2003) (på engelska). Rules of Play: Game Design Fundamentals. MIT Press. sid. 97–99. ISBN 0-262-24045-9
  2. 1 2 3 Suits, Bernard (2005) (på engelska). The Grasshopper: Games, Life and Utopia. Broadview Press. sid. 54–55. ISBN 1-55111-772-X