DX Andromedae
| DX Andromedae | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Andromeda |
| Rektascension | 23t 29m 46,6839s[1] |
| Deklination | +43° 45′ 04,03439″[1] |
| Skenbar magnitud () | +11,0 - 15,5[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | pec(UG),[2] (K1 V)[3] |
| Variabeltyp | Dvärgnova[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +2[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -8,343 ± 0,035[1] mas/år Dek.: -9,835 ± 0,030[1] mas/år |
| Parallax () | 1,6685 ± 0,0249[1] |
| Avstånd | 1 950 ± 30 lå (599 ± 9 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 0,8[5] M☉ |
| Temperatur | 25 000[5] K |
| Andra beteckningar | |
| TIC 428055818, AAVSO 2325+43, Gaia DR2 1925123677737599360, 2MASS J23294667+4345040, DX Andromedae, Gaia DR3 1925123677737599360[6] | |
DS Andromedae är en kataklysmisk dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en typisk skenbar magnitud av ca 15,5[2] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 1,67[1] mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 1 950 ljusår (ca 600 parsec) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -2 km/s.[4] Stjärnan blir ljusare (upp till magnituden 11,0) under utbrott som återkommer med en genomsnittlig period av 330 dygn,[7] och klassificeras därför som en dvärgnova av typen SS Cygni.[2]
Observation
DX Andromedae upptäcktes av Giuliano Romano på en serie fotografiska plåtar tagna med början den 28 september 1956. Dess upptäckt tillkännagavs 1958.[9]
Utbrotten av dvärgnovor tros uppstå på grund av en termisk instabilitet i skivan, vilket ökar massflödet och temperaturen och därmed ökar luminositeten. I DX Andromedae når olika utbrott inte samma toppluminositet och inträffar inte med regelbunden period, men de behåller samma form i den sönderfallande delen. Det verkar som att toppluminositeten är korrelerad med längden på den föregående cykeln, och ju ljusare utbrottet är, desto snabbare nås luminositetstoppen. Dessa trender kan förklaras av att materia ackumuleras i skivan då mer materia ackumuleras i skivan under en längre cykel, och det kan driva ett starkare utbrott.[7]
Egenskaper
DX Andromedae består av en vit dvärg som samlar materia från en donatorstjärna genom en ackretionsskiva. Systemet uppvisar en spektraltyp vid vilofasen K1 V (plus emissionslinjer),[3] men donatorstjärnan anses vara en vätefattig stjärna som har passerat huvudserien i utvecklingen och överfyller dess Roche-lob. Donatorstjärnan dominerar det synliga spektrumet under vilofasen.[5][7]
Spektralklassen av DX Andromedae som helhet är som säregen av typen U Geminorum.[2] Spektrumet för donatorstjärnan är i sig säreget där förstärkta absorptionslinjer för kalcium och krom har observerats.[3]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, DX Andromedae, 30 oktober 2024..
Noter
- 1 2 3 4 5 6 Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- 1 2 3 4 5 6 DX And, database entry, Combined General Catalog of Variable Stars (GCVS4.2, 2004 Ed.), N. N. Samus, O. V. Durlevich, et al., CDS ID II/250 Upptagen on line 2018-10-17.
- 1 2 3 Bruch, A.; Vrielmann, S.; Hessman, F. V.; Kochsiek, A.; Schimpke, T. (November 1997). "A spectroscopic study of the long-period dwarf nova DX Andromedae". Astronomy and Astrophysics. 327: 1107–1113. Bibcode:1997A&A...327.1107B.">
- 1 2 "DX And". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 1 november 2018.
- 1 2 3 Harrison, T. E. (2018), "The Identification of Hydrogen-deficient Cataclysmic Variable Donor Stars", The Astrophysical Journal, 861 (2): 102, arXiv:1806.04612, Bibcode:2018ApJ...861..102H, doi:10.3847/1538-4357/aacbd9, S2CID 119531169.
- ↑ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=DX+And. Hämtad 2025-06-26.
- 1 2 3 Šimon, V. (2000). "Activity of DX Andromedae - the dwarf nova with a very long recurrence time of outbursts". Astronomy and Astrophysics. 364: 694–700. Bibcode:2000A&A...364..694S.
- ↑ "Download Data". aavso.org. AAVSO. Hämtad 1 oktober 2021.
- ↑ Romano, G. (1958). "La nuova variabile del tipo U Geminorum". Memorie della Società Astronomia Italiana. 29: 177. Bibcode:1958MmSAI..29..177R. Retrieved 30 October 2024.
Externa länkar
https://www.universeguide.com/star/133653/dxandromedae
