Los Alamos chess
| Los Alamos-schack | |
Paul Stein och Nicholas Metropolis spelar Los Alamos-schack mot datorn MANIAC. | |
| Information | |
|---|---|
| År | 1956 |
| Utvecklare | Paul Stein; Mark Wells |
| Genre | Schackvariant; Schackdator |
| Antal spelare | Enspelare (människa mot dator) |
| Format | MANIAC I (senare även MANIAC II) |
Los Alamos-schack (engelska Los Alamos chess, även kallat anti-clerical chess[1]) är en schackvariant som spelas på ett 6×6-bräde utan löpare. Varianten blev känd eftersom den användes i ett av de tidigaste datorprogrammen för ett schackliknande spel: ett program skrivet 1956 vid Los Alamos Scientific Laboratory av Paul Stein och Mark Wells för datorn MANIAC I.[2]
Att man minskade brädstorleken och antalet pjäser jämfört med vanligt schack berodde på de mycket begränsade resurserna hos 1950-talets datorer; trots förenklingarna kunde MANIAC behöva omkring 20 minuter mellan dragen.[2] Programmet var litet (omkring 600 instruktioner) och byggde huvudsakligen på en tidig form av minimax-baserad sökning i ett begränsat dragträd, med uppskattning av ställningen utifrån bland annat material och pjäsernas rörlighet.[3]
En omarbetad version skrevs 1958 för MANIAC II och avsåg fullskale-schack på 8×8, men dokumentationen är ofullständig och endast enstaka partier/uppgifter har kopplats till den versionen i efterhand.[3]
Spelregler
Utgångsställningen motsvarar schack, men på 6×6-bräde och utan löpare. I övrigt följer spelet i huvudsak schackreglerna, med några förenklingar:[2]
- bönder får inte gå två steg i öppningen och en passant används inte,
- bönder kan inte promovera till löpare,
- rockad förekommer inte.
Datorförsök vid Los Alamos
Enligt översikter av schackvarianter spelade datorn totalt tre dokumenterade partier i samband med försöken.[2][4] Det första spelades av programmet mot sig självt. Det andra spelades mot en stark mänsklig spelare som gav datorn handikapp (spel utan dam) och där människan vann; partiet publicerades i samtida schackpress.[5]
Det tredje partiet spelades mot en laboratorieassistent som nyligen lärt sig reglerna särskilt för försöket. I detta parti vann datorn, vilket ofta lyfts fram som första gången en dator besegrade en människa i ett schackliknande spel (om än i en förenklad variant).[2][4]
Betydelse
Los Alamos-schackprogrammet räknas som ett tidigt steg i datorschackets historia, eftersom det var ett av de första datorprogrammen som spelade ett schackliknande spel med turordning, dragval och utvärdering av ställningar. Samtidigt var det starkt begränsat av hårdvaran och byggde på förenklingar av regler och spelrymd för att alls vara genomförbart på 1950-talets datorer.[2][3]
Referenser
- ↑ Herbert L. Anderson (3 juli 1986). ”Metropolis, Monte Carlo, and the MANIAC”. Los Alamos Science. http://www.fas.org/sgp/othergov/doe/lanl/pubs/00326886.pdf. Läst 25 januari 2026.
- 1 2 3 4 5 6 D. B. Pritchard (1994). The Encyclopedia of Chess Variants. Games & Puzzles Publications. sid. 175–176. ISBN 0-9524142-0-1
- 1 2 3 Allen Newell; Herbert A. Simon (2019). Human problem solving. Echo Point Books & Media. ISBN 978-1-63561-792-4
- 1 2 D. B. Pritchard (2007). The Classified Encyclopedia of Chess Variants. John Beasley. sid. 112. ISBN 978-0-9555168-0-1
- ↑ P. Stein; S. Ulam (1 januari 1957). ”Experiments in Chess on Electronic Computing Machines”. Chess Review. sid. 13–17. https://uscf1-nyc1.aodhosting.com/CL-AND-CR-ALL/CR-ALL/CR1957/CR1957_01.pdf. Läst 25 januari 2026.
| |||||||||||||||||
