Stanley Gill
| Stanley Gill | |
| Född | 26 mars 1926 |
|---|---|
| Död | 5 april 1975 |
| Nationalitet | Brittisk |
| Utbildning | St John's College, Cambridge |
| Yrke/uppdrag | Datavetare |
| Arbetsgivare | National Physical Laboratory; Imperial College London |
| Känd för | Medupphovsman till den första subrutinen i en dator |
Stanley Gill, född 26 mars 1926, död 5 april 1975, var en brittisk datavetare. Han är känd för att tillsammans med Maurice Wilkes och David Wheeler ha varit med och utvecklat den första datorbaserade subrutinen, ett grundläggande begrepp inom programmering.
Biografi
Uppväxt och utbildning
Stanley Gill föddes den 26 mars 1926 i Worthing i West Sussex, England. Han gick i Worthing High School for Boys och deltog under skoltiden i en amatörteaterförening.
År 1943 tilldelades han ett statligt stipendium och började studera matematik och naturvetenskap vid St John's College, Cambridge. Han avlade kandidatexamen 1947 och magisterexamen 1950.
Tidig karriär och forskning
Gill arbetade vid National Physical Laboratory mellan 1947 och 1950. Där mötte han sin blivande hustru Audrey Lee, som han gifte sig med 1949.
Mellan 1952 och 1955 var han forskarstipendiat vid St John's College i en forskargrupp ledd av Maurice Wilkes. Arbetet innefattade banbrytande forskning kring datorn EDSAC vid Cavendish Laboratory i Cambridge.
År 1952 utvecklade Gill ett mycket tidigt datorbaserat spel, där en punkt kallad ett ”får” rörde sig mot en linje med två grindar som kunde öppnas beroende på spelarens agerande. Spelet styrdes via ljusstrålen i EDSAC:s hålremsläsare och räknas till de tidigaste exemplen på interaktiv datorspelsliknande program.[1]
Akademisk verksamhet
Gill disputerade 1953. Efter ett år som gästprofessor vid University of Illinois at Urbana–Champaign började han arbeta vid Ferranti Ltd:s datoravdelning.
År 1963 utnämndes han i Storbritannien till professor i automatisk databehandling vid UMIST i Manchester. Året därpå, 1964, tillträdde han den nyinrättade professuren i datavetenskap och chefskapet för datorenheten vid Imperial College London.[2]
Denna verksamhet kom senare att slås samman till Imperial College Centre for Computing and Automation, där Gill var direktor. Samtidigt fungerade han som konsult åt det brittiska Ministry of Technology.[3]
Gill var medgrundare av Real Time Club 1967 och dess ordförande mellan 1970 och 1975. Han var även ordförande för Software Sciences Holdings Ltd och styrelseledamot i flera bolag. Från 1972 fram till sin död var han seniorkonsult vid PA International Management Consultants Ltd.
Han var president för British Computer Society mellan 1967 och 1968.
Publikationer i urval
- Wilkes, Maurice; Wheeler, David; Gill, Stanley: The Preparation of Programs for an Electronic Digital Computer (1951). ISBN 0-262-23118-2
- Gill, Stanley: ”Second Progress Report on the Automatic Computing Engine”, National Physical Laboratory (1949).
- Gill, Stanley: ”A process for the step-by-step integration of differential equations in an automatic digital computing machine”, Proceedings of the Cambridge Philosophical Society (1951). doi:10.1017/S0305004100026414
- Gill, Stanley: ”The diagnosis of mistakes in programmes on the EDSAC”, Proceedings of the Royal Society A (1951).
Referenser
- ↑ Smith, Alvy Ray (2015). ”The Dawn of Digital Light”. IEEE Annals of the History of Computing 38 (4): sid. 74–91. doi:.
- ↑ ”Computer Unit” (på engelska). https://www.imperial.ac.uk/archives/InformationCompendium/biogs/E000194b.htm#related. Läst 28 januari 2026.
- ↑ ”Computing and Automation” (på engelska). https://www.imperial.ac.uk/archives/InformationCompendium/biogs/E000193b.htm#related. Läst 28 januari 2026.
| |||||||||||||||||
|